Hmm. Ny dag, som snart är slut. tack och lov.
Har mått såå sjukt dåligt idag.
Det var första gången på länge som jag faktiskt fick ta ett piller som fick mig att bli lugn, dåsig o avslappnad och lite gladare. Tur att piller som dessa existerar. Vad skulle jag göra annars?

Jag vaknade i morse. Efter att ha sovit en orolig o jobbig sömn. igen. Gör det hela tiden nu och det tär på mig för då sover jag bort dagarna istället. Fast det kanske är lika bra det eftersom jag ändå inte gör något vettigt.

Idag skulle jag träffat M. Blev inte så tyvärr. Jag la mig istället i soffan o slappade framför Ordjakten..kassaste programmet ever. men ändå fastnar man lätt vid tv:n när det är :)
Sedan tog jag en tur till stan och tränade. behövdes verkligen om jag ska bli slim igen.
O det kommer jag väl antagligen att bli, förr eller senare iaf. Det går åt rätt håll.
Det går mycket bättre med maten nu iaf! :) det känns skönt. Men jag känner ändå att jag måste ha ngt att kontrollera, så vad är inte enklare än..maten!?

Jaja..imon får jag iaf träffa Emma igen :) <3
Vi ska ha picknick antagligen, om inte vädret sviker.
Kärleeek.


Love Josefin

Det är frustrerande att vara pank.
Jag känner nästan att jag mår dåligt över det.
Det lägger sig som en klump i magen.
Orkar inte hålla på o oroa mig för pengar mitt i allt annat.
Men men..
Jag måste lära mig att bli mer sparsam tror jag.

Hur mår jag idag? Idag mår jag sådär. Har lite ångest, eller mest ngn diffus känsla inom mig, meningslöshet. Men jag har börjat lära mig att leva med den.
Försöker ignorera den så gott det går.

Ikväll ska jag till Emma, hon ska faktiskt bjuda mig på middag! :)
Efter det ska vi ut. Ska bli roligt!!! Hoppas jag mår lite bättre senare. orkar inte må såhär.
Annars brukar det iofs bli bättre när man dricker ;)

Imon ska vi till Fjärås. För C fyller 18. Grattis grattis <3

Ge mig kärlek.

Jag orkar faktiskt inte mer.
Varför ska livet vara så svårt?
Jag önskar att det vore enkelt att leva.
Men nej, allt ska vara så komplicerat!

Det känns just nu som att jag förlorar ALLT.
Jag har förlorat en del innan, men nu det sista jag hade kvar, det sista som betydde något verkar bara rinna ur mina händer.
Jag blir i slutändan bara lämnad ensam kvar.
Jag har ingenting längre känns det som.
Jag har D o det betyder sjukt mycket för mig.
Men allt det där andra, som alla andra har.
Vart tog det vägen?

Det känns som att det är nu som sanningen kommer fram..
Ingen vill vara med mig egentligen.
Allt var bara ett spel.
Jag blir dumpad på en sopptipp när alla andra upptäcker att det finns roligare saker i livet.
Roligare än mig.
Vart tog tryggheten och den äkta kärleken vägen?

Jag vill att allt bara ska vara äkta :(

Jag mår dåååligt.
Visst det har blivit bättre, men jag vill att det ska vara ännu bättre!!!!
Jag vill bara sova, sova så jag slipper tänka, sova så jag slipper känna.
Men sova föralltid, nää det vill jag nog faktiskt inte. Döden är inte längre så lockande som innan jag blev inlagd. Jag kan faktiskt tänka mig att leva som det känns just nu iaf. Självklart vill väl alla bara försvinna ibland när allt är svårt. Men det gäller väl att kämpa antar jag, inte ge upp i första taget.

Jag hatar att jag bara skriver så deprimerande saker. Men jag vill bara ge en inblick av hur jag känner och vad jag går igenom.

Usch idag är verkligen en mörk dag. Kan inte natten komma snart så jag får sova?
Men först blir det film...Sliding Doors kommer på tv :)

Okej, nu tror jag minsann att det är dags att offentligagöra denna blogg.
Jag har som sagt strulat till det lite med min förra, så detta är min nya :)
Jag uppskattar kommentarer jättemycket, de värmer i hjärtat.


Idag har jag bara känt skuld skuld skuld.
ALLT som händer, oavsett om det händer en kompis eller ngn annan nära så känns det som att det är mitt fel. Vad jag än gör, hur jag än beslutar så är det alltid någon som inte bli nöjd med mitt beslut! men så kanske det ska vara? Det kanske är det livet handlar om. Man måste ju ha olika åsikter lixom.
Men för mig känns det på ett mer sjukligt sätt. jag vet inte hur jag ska beskriva, men jag känner mig misslyckad, allmänt misslyckad. Det var nog en bra beskrivning tror jag.
Betyder jag verkligen någonting, och för vem i såfall?
Ni ser mig inte för den jag är, ni försöker bara göra mig till någon annan!
Jag vill inte ha det så.
Men återigen så är väl det också mitt fel. Jag vågar inte visa vem jag är, jag vågar inte ens stå för vem jag är.
Men det är ju för att jag knappt hittar mig själv i all den här röran till liv.
Som en labyrint ungefär, jag vet att jag kan vara nära mål men det är en helvetes krånglig väg dit. Det finns många vägar men bara en som leder till mål. Hur ska jag göra för att hitta den?
Snälla, kan någon visa mig vart livet finns. Jag är vilse. I det mörka. Jag klev ner i en djup mörk grop, o kan inte ta mig upp, inte själv iallafall. Räck mig din hand, jag begär inte att du ska dra mig upp. Vi hjälps åt tillsammans, men jag gör det mesta jobbet, eftersom det är jag som är fast i gropen. Just nu känns det som jag är på botten och gropen kan inte bli djupare än vad den är nu. Men där har jag fel, det kan faktiskt hända att marken under spricker upp och jag ramlar ner i Ingenstans. Dit vill jag inte, det är bara i sagorna man hamnar där.


Hjälp.

Var ett litet tag sen jag skrev nu.
Men iaf I´m back on track.

Hur mår jag? Det är en svårt fråga.. allt går så himla mycket upp o ner, men mest ner förstås. Det varierar från dag till dag, timma till timma, minut till minut.
Men över lag är det ändå hyffsat okej just nu. Min tvångstankar tar över mig helt. Jag har skrivit lisa på alla tvångshandlingar och tvångstankar jag har. Det är en hel del och dom besvärar mig väldigt mycket. Självklart har jag lärt mig att delvis leva med dom.
Men hur gör man egentligen för att dom ska försvinna?

Dessutom är jag hypokondriker och tror hela tiden att jag lider av miljarder sjukdomar.
man kanske inte kan kalla mig en tvättäkta hypokondriker men ngt åt det håller är jag iaf.
Det besvärar också väldigt mycket.
Dessa saker är sådana saker som till väldigt stor del tar över mitt liv och så ska det inte vara.
Jag vill bli fri från alla dessa sjuka tankar och kunna flyga fritt med mina vingar, som en fågel.
Men det kommer inte hända än på ett tag.

Usch man får verkligen kämpa hela tiden för att försöka se det ljusa bland allt mörker.
Men det kanske är så livet ska vara?

Söndag. Även kallad Gråa dagen i min värld.
Allt är verkligen grått trist o allmänt meningslöst.
Vädret lever alltid upp till söndagen.
Smhi kan gå o gömma sig ngnstans.

Jag har huvudvärk idag för jag vet inte vilken dag i streck. Alldeles för många dock.
Jag knaprar Ipren men det hjälper knappast.
Jag borde äta mat istället tror jag.

Igår hade jag så mycket ångest så det finns inte.
Var såå nära att skada mig själv, men jag stog emot. Bra.

Idag har jag spelat Nintendo Wii o dett på film. Även ätit Ben & Jerrys muuums! det är godast av allt. Fast smaken jag köpte idag var ingen hit! Men men ;)

Nu ska jag gräva ner mig under täcket o se skräckisar all night long...

Lördag idag.

Varje morgon när jag vaknar finns ångesten där. Som ett mörkt täcke som vilar över mig.
Vet inte hur jag ska göra för att få bort den, måste lära mig att hantera den och leva med den även fast det är svårt.
Det brukar bli bättre framåt dagen, då känslorna lagt sig lite. Men det är så sjukt jobbigt att vakna varje morgon o känna den där enorma klumpen i magen som vilar som en svart klump inom mig.

Regnet faller varje dag, likt mina tårar inombords.
Jag vill kunna skratta direkt från mitt hjärta. Jag vill kunna gråta när jag känner mig ledsen.
Jag vill kunna känna alla de där känslor som ska göra livet värt att leva. Jag vill bara vara normal. Frisk.

Jag vill kunna vakna på morgonen och känna ett hopp i min kropp. Ett hopp om en bra dag att se fram emot. Men istället möts jag av så mycket mörka känslor, mörka känslor som bara vill förstöra min dag.jag vill skrika högt FÖRSVINN FÖRSVINN FÖRSVINN!
Men jag förmår mig inte att göra det. Istället håller jag alla känslor inom mig, tills den dag då allt bara bubblar över. Då bägaren är full och innehållet bara rinner ut.
Jag vill bara vara lycklig.

Nu börjar det.

Hej alla nya som gamla läsare.
Detta är min nya blogg. Min förra fanns på webblogg.se men ngt gick snett. Så nu tänker jag börja skriva här istället.
Jag tänker skriva om mitt liv som psykiskt sjuk.
Ska börja berätta lite om mig själv.

Heter Josefin. Är 22 år gammal och lider av en rad olika diagnoser.
Försöker just nu att kämpa för att bli frisk o få bukt på mina problem.

Jag hoppas att ni som läsare kommer att titta in i mitt liv via denna blogg o på så vis även få en inblick av hur jag dagligen har det.
Kommentera gärna, det skulle göra mig jätteglad :)