Nu har S och A åkt hem.
Tillbax till den tråkiga vardagen igen tyvärr. Det suger.
Men vi har haft det riktigt roligt men lite crazy.
Igår var vi ute, jag mådde först piss o trodde aldrig jag skulle palla med en social kväll med människor, sprit o fest. men det gjorde jag, ändå. Efter lite alkohol mådde jag genast bättre,vilket var skönt..
Vi drog oss till Rockbaren, det dröjde en stund innan vi ens tog oss in, träffa massa folk osv innan..
När vi kom in var jag så full att jag såg dubbelt.
Vi hade riktigt kul iaf o det hände massa roliga grejer!!!
Jag spydde typ hela kvällen o morgonen. men vill man ha kul får man..lida pin, eller nåt.

Nu ska jag snart sova, tandläkaren imon. Blääk.

my love.

Iiiiiih.
idag kommer mina älsklingar hit!! har längtat så..
Sov ju själv inatt o det gick faktiskt riktigt bra. Tog sömnmedicinen redan vid åtta för att lättare kunna somna..Någon timme senare var jag sjukt trött o somnade nästan sittandes i soffan. Men jag väntade ju bara på att D skulle ringa så ville inte gå o lägga mig än. Väntade i 1,5 timme till, men han ringde inte. jag blev orolig, men somnade o drömde massa mardrömmar.. När jag vaknade tittade jag på min telefon o han hade fortfarande inte ringt! orolig.
Men nu så för en stund sen ringde min älskling :D jag blev glad o lättad, han hade bara inte haft sändning där uppe i fjällen :P han är nämligen o vandrar med klassen..tråkigt värre..

Nu ska jag nog återgå till min städning..det måste ju vara fint när man får finfrämmat :)

Puss

Ensamhet

Idag var jag hos sjukgymnasten , vi gick igenom en massa kroppsliga övningar jag fick göra för hon vill kolla hur spänd jag är osv..Jag skakade som fan hela tiden o var helt stel. Hon såg hur mycket jag darrade..det var lite pinsamt men det var inte det värsta....

Sen sa hon - Nu ska vi stå framför den stora spegeln lite..
Hon tittade på mig - Tycker du det är jobbigt??
- Mm jag hatar att se mig själv i spegeln förklarade jag.
Hon bad mig ta av mig min kofta o då när jag såg mig själv i spegeln gick det upp ett ljus för mig. FY FAN VA FET JAG HAR BLIVIT. Jag är inte alls nöjd med vad jag såg o skulle önska att jag gick ner en massa till min vikt som jag ALLTID haft innan. jag trivs inte i min kropp som det är nu o hoppas på att jag slipper allt som har med speglar att göra i fortsättningen för det var det värsta jag sett.
Nu förstår jag varför alla kollar på mig...jag är ful fet o äcklig. That´s it.
Nu är det dags att göra något åt saken..



Sitter här o fryser. Det regnar såå mycket ute. Orkade inte åka o träna idag. kanske imon, men tror inte det, får se! D är bortrest denna veckan så A och S ska ju komma. Ska bli jättemysigt faktiskt att ha lite besök. dock har jag ganska mycket denna veckan såsom arbetsterapi, kurator, tandläkare. Men det löser sig alltid. Sen till helgen så kommer E hem på visit, så då ska jag vara hos henne över helgen. Saknar så mycket.. Mår hyffsat okej idag. Vädret är väl inte det bästa o jag e ganska så pank..men men vad ska man göra!? Jag ska nog sluta tycka synd om mig själv nu.

Deppig as hell!!!

Ååh idag är jag såå deppig.
Hösten har typ kommit o det gör mig ännu deppigare.
Tänker på massa jobbiga saker oxå...
Imon ska jag till sjukgymnasten, sen kanske jag tränar.
Men har redan tränat 4 dagar denna veckan så det kanske blir lite mycket..får se.

hoppas nu att S och A kommer hit på tisdag <3<3 gillar dooom.

Nu ska jag se klart beck, sen blir d nog sova..
pusss eller nått..

Utan dig, vore jag någon..

Varför ska det vara såå svårt att släppa den här jävla ätstörningen o bara lämna allt bakom sig? Jag kan inte släppa den, som så många andra säger "den är ju en del av mig". vad vore jag utan ätstörningen? förmodligen så vore jag en aning friskare än vad jag är idag..men jag är inte beredd att släppa det, inte än.
Jag har mindre problem med maten nu, än någonsin. Men så känner jag ju iofs en tomhet som inte fanns där när jag var sjukare. Eller är den bara en känsla av lättnad kanske??
Jag är sååå trött på allt som har med Anorexi och Bulimi att göra, skiten borde utrotas. Kan inte alla bara bli friska från dessa sjukdomar? Det är så dumt att dom ens finns.
Hur fan hamnade jag i denna dumma skit överhuvudtaget? Joo jag har svaret. För jag hade en såå "underbaaar" pojkvän som kontrollerade allt jag gjorde varje jävla dag! När det sedan tog slut tog mitt liv en ny vändning o jag blev tvungen att börja kontrollera mig själv o vad jag stoppade i mig. O så är det, än idag, 5 år(!!!!!!!!!!!!!!) senare.
Att en annan människa ska förstöra så mycket av ens liv. Tack vare "honom" har jag en personlighetstörning nu, jättekul. Om det är någon som har en störning så är det ju han! o störd är han oxå dessutom.

Det är inte ofta jag önskar någon människa detta..
Men snääääälllla kan inte fanskapet bara DÖ??
Eller neeeej vad säger jag? DÖ är alldeles för skonsamt.
Han ska kastreras och torteras resten av sitt liv som ett stort jävla TACK för all misshandel, alla gånger han rörde vid mig o gjorde det värsta någon kan göra, för att han gjorde mig till den jag är idag.
Pga honom, är jag, INGEN.

fredagsmys på vårt vis

Okeej.
Igår var det Fredag o jag hade egentligen ingenting att göra förräns D kom hem.
Då bestämde vi oss för att promenera till min favvo-godisaffär. På vägen blev jag sååå törstig, så vi bestämde oss för att köpa en dricka och sedan spela minigolf. Under de 4 år som jag o d varit tillsammans har vi då aldrig spelat minigolf, så det var på tiden. Det var jättemysigt, dock förlorade jag stort! (oväntat?)
Sedan promenerade vi vidare och köpte candy. På vägen hem ringde jag Sabina <3 vi pratade i 45 min! Efter det gjorde jag o D iordning varma mackor, som var mums, dock råkade jag dränka dom i alldeles för mycket ost!!! Bläää.

Idag är det lördag.
Jag piffade till min blogg lite igår. Idag ska jag nog piffa till hemmet lite :)
Det kan behövas.

Puss så länge

tråkigt att vara sjuk

Jag har kommit på att det faktiskt är riktigt riktigt tråkigt att vara sjukskriven. Man måste typ va frisk för att orka va sjuk. Jag kom på mig själv igår efter att jag varit hos Arbetsterapeuten. Jag fick fylla i som ett schema på vad jag gör på dagarna.
Men efter jag gjort det så insåg jag..Att visst ibland träffar jag vänner på dagarna, ofta tränar jag på eftermiddagarna, men sitter vid datorn, ja det gör jag på tok mer än vad jag erkände..Dessutom sover jag numera bort större delen av dagarna! Hmm...det känns dessutom som jag tappat konstakten med mina vänner..allt lixom bara rinner ut i sanden. Det är väl ingen som orkar med mig som bara mår dåligt hela tiden. Fast det är klart, orkar dom inte med mig är det inga riktiga vänner. Ibland känner jag mig bara som en i mängden.

Idag är det fredag. vad gör alla andra då? Festar? jag kan inte göra det för jag har ingen att festa med. Fast jag vet ändå inte om jag hade velat..
Jag kommer väl anatgligen bara sitta hemma o se på film, som vaaanligt..Varför detta tråkiga liv för? Men men, det går i perioder o upp och ner och vissa stunder kan jag faktiskt ha det riktigt kul trots allt.
Jag måste iaf ringa Sabina idag, det måste jag göra. Har lovat henne o vill ju visa att jag verkligen bryr mig. Men det är svårt när hon är så långt borta bara. Skulle vilja vara nära o stötta o trösta. men nu är det inte så, så det minsta jag kan göra är väl att ringa!

Igår var jag o tränade Core, det är verkligen ett härligt pass o man slipper använda sig så mycket av kondition, det tycker jag är skönt även om jag skulle behöva träna upp konditionen en hel del. Efter passet när jag kom hem fick jag ont i halsen o det kändes verkligen som att jag skulle bli sjuk..Nu idag är det betydligt bättre. Men mina virus jag drar på mig har en tendens att ligga i kroppen o lura tills de hittar något lämpligt (inte för mig!!!!!) tillfälle att bryta ut! O det har en tendens att alltid vara när jag ska göra något speciellt..Grr..
Men jag är glad att jag inte är sjuk ofta längre. Innan hade jag feber varannan vecka ungefär o vissa kvällar kunde jag ha feber som sedan gick över, dessutom fick jag hög feber o låg sjuk länge. Fast detta var nog oxå iofs under min praktik på förskola, där barn har en tendens att gå runt och snora.
ÅÅh jag saknar verkligen att jobba med barn, jag trodde att wiiie nu kan jag börja jobba inom förskola, snart efter utbildningen, men aj så fel jag kunde ha! Under utbildningen rasade allt och mina problem kom i kapp mig och flåsade mig i nacken. Dom jagar mig fortfarande o jag har svårt att fly..jag önskar så att jag kunde bli frisk snart!! men samtidigt känner jag, att vad vore jag utan sjukdomarna?? Kan inte tänka mig hur det skulle vara utan allt. Förmodligen bättre men på något vis tomt. Hmm..Det tåls att tänka på, än lär jag väl inte tillfriskna! suck..

Blabla..nu ska jag göra något vettigt!

puss

mat träning ångest film

Oh jag är så äckligt mätt.
Har inte ätit pizza på år o dag så jag tänkte att idag var det dags. Jag åt 2/3 av den o nu vill jag bara typ..spy...eller spricka av mätthet. Suck..Jaja gjort är gjort, får jag försöka intala mig. men jag inser ju hur sjukt det är att sitta o dividera såhär över en inte ens hel pizza som dessutom redan ligger i magen..

Iaf, idag så var jag hos min arbetsterapeut för första gången. Vi pratade lite om rutiner, min sjukskrivnig, dygnsrytmen osv..jag tror jag överdrev lite kanske.. hmm..Men han verkar jättebra iaf. O jag ska få börja i en grupp, först en liten bildgrupp antagligen, jag vill helst börja med en mindre grupp för annanrs får jag panik. Men sen så ska jag eventuellt även arbeta en del med Foto! Jättekul faktiskt, ta bilder med min kamera o sen fixa lite i photoshop med det både där o hemma! Så det gäller att börja lära sig Photoshop ordentligt nu..hehe..
Jag hoppas iaf att detta kommer att hjälpa mig. Nu har jag mycket att gå på hos psyk i veckorna, men det är ju bra, mitt "schema" är ju inte direkt fullspäckat annars! haha.

Nä, nu ska jag nog se ngn film...har sett miljarder filmer nu de senaste o alla har faktiskt varit BRA för ovanlighetens skull.
har lite ont i halsen, har redan tränat 3 dar denna veckan, nu får det snart vara nog..Speciellt om jag börjar bli förkyld. Men d e ju självklart att jag ska bli sjuk när jag ska ha besök här...o inte av vem som helst heller <3 :)

Kuuuuuul att Bell e hemma igen !! <3<3<3

Pussssss

I´m going down again.....

Har nyss sett på film. En riktigt bra film.
Nu ska jag snart sova, imon ska jag upp till Arbetsterapeuten, är lite nervös.
Eller ganska mycket. Fast det kommer säkert att gå bra. Det blir vad man gör det till som jag brukar säga.
Förresten senaste nytt är att jag blivit klubboman. Jag äter klubbor, i massor!!
Alltså det är tvåsiffriga tal vi snackar om här. Haha. Stans bästaste godisaffär har en tendens att sälja mina favvoklubbor, eller numera min favvisar iaf..o jag KAN inte sluta äta dom. Sjukt jag vet!! Haha Dagens I-landsprobleme lelr ngt sådant..O ni tror att jag inte har ngt vettigare att skriva om.
Men tääänk så fel ni kan ha ;)

Jaja..

Jag är för tillfället jävligt rädd. Rädd att jag ska bli inlagd igen, för nu går allt utfööööör, återigen. Pallar inte dessa svängningar. Kan det inte gå uppåt uppåt uppåt istället?? Men nääh d e jag ju tydligen inte värd! Vad gör jag för fel för att förtjäna det här??
Min ångest har ökat, paniken med, får t.o.m panikångest när jag sover o får svårt att andas. usch nää, kan det inte bara gå mot ljusare tider en gång för allt. Snääälllllaaaa!


Puss på er mina fååååååå läsare ;)

when the dreams come true

Jag undrar om någon överhuvudtaget läser min blogg..
Ni som läser (om det nu är någon..) Kan väl skriva en kommentar så jag vet vilka ni är :)
Tack på förhand :P

Japp, idag ska jag egentligen träffa M <3 men har inte riktigt fått tag på henne tyvärr.
Om jag inte träffar henne blir det väl att sitta här i min ensamhet o göra som vanligt, ingenting.
D är i skolan idag..Jag borde städa, men orkar inte. Har bara lust att sova sova sova. För att slippa tänka, slippa va vaken o se på allt det tragiska.
ursäkta om jag bara får det att verka som att det är sååå synd om mig. Det är det inte. Inte överhuvudtaget. Jag är väl bara en i mängden, precis som alla andra. Att jag mår dåligt har egentligen ingen som helst betydelse. För jag är bara jag, alltså någon som varken märks syns eller hörs. För jag vågar aldrig göra mig hörd.
isch vad flummigt detta blev..

Jag drömmer om konstiga saker på nätterna. Saker som hänt, men oxå saker som inte hänt, än.
Det är nog ett sätt för mig att bearbeta allt det onda som gömmer sig på insidan, som jag inte vill släppa ut. men en dag måste jag släppa ut det. jag måste. För annars kommer jag vara fast i detta, för evigt. O det är ingenting jag vill precis.

Nej nu ska jag nog ta mig en tupplur :)

Love ya, ni vet vilka ni är

höst på insidan.

usch usch usch.
Jag känner mig inte omtyckt alls.
Jag känner mig ensamast i världen.
Nu kommer hösten snart, o jag lääääääängtar faktiskt.
O vet ni varför? För att hösten symboliserar hur det känns för mig på insidan.
Stormigt, löv som faller, regn regn regn...kyla..
Jag har aldrig gillat hösten tidigare, men nu tycker jag att det dels är mysigt men oxå på ngt sätt så kan jag identifiera mig med hösten, inombords.

För övrigt hände inte så mkt.
Jag längtar tills A kommer till mig, det är det enda ljusa jag har att se fram emot nu i denna trista trista vardag. Blä.

Jag är nämligen inte som alla andra. Jag jobbar inte. Jag sover bort dagarna. Jag har inte många vänner i närheten att umgås med. Alla är så långt borta. Min insida består av ångest ångest ångest, eller med finare ord en himlans massa känslor som inte får komma ut, o när bägaren ibland rinner över o känslorna pyser ut, det är då ångesten infinner sig.
Ångesten som förstör mitt liv och förgör mig.

Trasig

Jag orkar inteeeeee! Jag känner mig så sjukt fet på alla sätt. Men på ngt skumt vis vill jag inget hellre än äta äta äta en himla massa, som en tröst ungefär.. men näää..det ska jag inte. För då vinner dumhuvet till ätstörning. Grr. Han försöker bara lura mig att göra/inte göra saker som inte är jag. Stick o brinn säger jag bara!!! Åååh..

O så har E flyttat nu. Kan knappt fatta det, om ETT ÅR kommer hon tillbaka..Hur ska jag klara mig? Detta känns så jävla tungt.. men jag har tagit mig igenom värre saker än detta så..
Varför ska mina vänner vara så långt ifrån för??

Jag har ingen ork, till någonting.
Please, kill me.



Du har förstört mitt liv..det är först nu jag börjar inse det.

ä t s t ö r d 4 e v e r

Maten har i princip alltid varit ett problem för mig.
Just nu vet jag inte var jag står längre!
När jag var inlagd fick jag diagnosen Bulimia nervosa. Nu är jag väl så långt från det som jag kan komma. Ska jag skratta eller gråta??
Jag känner bara att det är dags att ta "kontroll" igen. Orkar inte med att se min kropp bli fetare o fetare, o jaao så är det faktiskt. den blir det.
Jag hatar att svälta mig själv, jag hatar att spy o jag hatar att hetsäta. men vad ska man göra?
Jag får ju samtidigt en kick av det på ngt sätt. Jag ska börja träna mer oxå, det är ett måste om detta ska funka.

Jag hatar att göra detta, men jag måste....

d a d

Suck.
Hur kan du göra såhär emot mig?
Jag förstår inte. Du LOVADE mig att du skulle komma hit på din semester. Sen lovade du mig för 2 veckor sen att du skulle komma nästa vecka nu.
Vad händer? Jo du kommer inte.
Fy faaan, jag går inte på dina jävla lögner mer!! jag är trött på allt som har med dig att göra.
Du sviker mig bara, om och om igen.
När fan ska du inse? när fan ska du mogna? När fan ska du vakna upp o fatta hur mycket du skadar mig.

Jag har nu ångest ont i magen, deppig, o skadar mig själv.

Allt pga DIG.


Jag kommer aldrig förlåta dig. Det har du mitt ord på.

Why does it always rain on me?

Okeej..
Igår träffade jag först min M som jag saknat hur mkt som helst! det var underbart att äntligen ses.
Efter det blev det utgång med E. Vi förfestade hemma hos mig först as usual, sen bar det av till Park Lane. Vi pratade med en del på spårvagnen som hade varit på Way Out West. Åååhå varföööör köpte jag inte biljett dit?? dumma jag. Iaf så fick vi senare reda på att dessa tjejer bara var 14. Gissa om vi blev förvånade eftersom vi trodde att dom var minst 17!
Mesta delen av tiden på Park Lane låg jag halvdäckad i en soffa typ.
När vi sedan skulle hem och vandrade Avenyn ner träffade vi på en från Galenskaparna :) jag gav honom en blomma. han blev glad :) Sen fick jag en Crepes gratis som jag dessvärre tappade på marken mitt i all fylla.
Idag är jag TRÖTT! O ikväll blir det festa igen :D
Som det känns nu känns det inge vidare att dricka idag igen...men men..:)


Puss på er

soligt värre

Torsdag.
Vad ska jag säga? Som vilken dag som helst.
Förutom att min ångest har varit något lägre än vanligt o jag har mått bättre :)
Alltså, varföööör blir jag så lätt ovän med alla? Det måste ju vara MIG det är ngt allvarligt fel på.
Jag hakar upp mig på småsaker som stör mig o sen brister allt o slutar med ovänskap.
Jag orkar inte vara ovän med hela världen, men jag kan inte hjälpa att jag alltid känner svartsjuka o därför har svårt att glädja mig för andras skull. Hela tiden blir allt bara så himla fel.
Missförstånd hit o dit. O sen bråk. ÅÅh, det måste få ett slut. nu.

Idag har solen skinit, har knappt varit ute. Promenerade bara till apoteket förrut. hade dessutom fått en blåsa på foten så fick gå barfota hela biten. Det kallar jag sommarkänsla. Sen så tog jag på mig mina typ kortaste shorts så även mina celluliter fick känna på det friska vädret :) haha.
självdistans eller något.. :P

Nu sitter jag här, ovän med hela världen typ. Har precis ätit min egen specialetglass muums..
Jag o D ska snart se på film, Reign over me. Imon blir det systemet och förmodligen träffa M , myyss <3

Tjaao

Okej.
Den här dagen har psykiskt sätt varit väldigt väldigt jobbig.
Först var jag hos kuratorn, det kom upp en massa som först inte kändes det minsta jobbigt.
men ju mer jag tänker på det desto mer vill jag inte leva. typ.
Men hela tiden under de senaste 6 åren har jag stängt av mina känslor så mkt det bara går. Jag FÅR inte känna ngt, så är det bara! Jag vill såå gärna ändra på det. Men vad händer om jag skulle släppa fram alla känslor?? jag är rädd för vad som ska ske. O det GÅR inte att göra det fast att jag har försökt...
Hur mycket krävs egentligen från min sida för att jag ska bli frisk?? Orkar inte meeer...
Ska livet vara såhär svårt...?
Det frågar jag mig varje dag.

Sen så den senaste tiden har jag en tendens att träffa på folk från sjukhuset..
Från när jag vara inlagd. Både anställda och patienter. Känns måttligt jobbigt. För jag är sååå rädd att jag ska hamna där igen. På den dumma avdelningen, där allt bara känns ännu mörkare.
Fast innan jag blev inlagd förra gången hamnade jag först på en psykosavdelning (har ej psykos). Där var all personal underbart snälla. O när jag hade skadat mig för mkt fick dom titta till mig en gång i timmen. O jag hade eget rum o en i personalen kom in o lade ett täcke över mig..DÄR hade jag gärna stannat ngra dagar till.
Sen blev jag flyttad till min ordinarie avdelning. Där all personal bara var bajs typ, vissa stunder var bra o viss personal var underbara. Men usch..där vill jag aldrig hamna igen. Fast på ngt sätt är jag ändå glad att jag var inlagd eftersom jag träffade underbara människor där o då syftar jag framförallt på S och A <3<3 Ni är braaaaaaa! :)

Men eftersom det iaf går åt rätt håll kommer jag antagligen att få stanna här hemma :)
Vem vill ligga inne i en sjukhussäng hela sommaren (när det är såå fint väder....elller iiiintee!haha)

Nu ska jag ta en dusch o sen ska jag äta smörgås med salami och brie <3

Puss på er...

changing

Idag när jag på träningen, dök den onda hopplöshetskänslan ner över mig.
Jag tappade all min ork o blev en aning yr o kallsvettig.
Jag kände hur meningslöst allt verkligen är.
Jag började tänka på hur ensam jag känner mig. Det känns som att jag inte är omtyckt av någon eller behövs av någon. Jag vet ju att D älskar mig, men är det allt? Är han den enda?
Inte ens min egen pappa verkar så pigg på att ha med mig att göra. Jag har ju redan varit utan honom i 19 år, räcker inte det? Allt bara fortsätter in i en enda ond cirkel..som aldrig tar slut.
Det känns som jag inte har ngn, inte på riktigt. Just nu känner jag ingen kärlek från någon annan än D. vart tog all kärlek vägen? All den vänskap som tidigare fanns. Ingen ringer, ingen sms:ar, ingen gör ngt överhuvudtaget! är det bara jag som märker vad som håller på att hända?
Snääällllla försvinn inte ifrån mig! Jag behöver er som mest nu!

Jag vet inte om jag vill leva mer. Inte om allt ska vara som det är.



Jag behöver en förändring..

slut på det roliga.

Hej hopp,
Torsdag-söndag tillbringade jag i Stockholm med mammsen, trevligt värre :)
Mådde väldigt dåligt, men det gick upp och ner och vi gjorde en massa kul saker.
Ångrar inte att jag åkte utan tvärtom.
Nu är det tillbax till den tråkiga vardagen igen. Men äntligen lite sol iaf.
Har legat på stranden både idag o igår, underbart faktiskt.
Men imon går väl solen i moln igen :( Brukar vara så..

Jag är såå trött på vänner som bara är på låtsas.
Som egentligen inte finns där för en när man behöver det o annars oxå.
Så mycket falskhet. Jag får nästan ingenting tillbaka, fast att jag det senaste verkligen har försökt att ge så mkt. Men men, det är väl som med allt annat, vänner kommer o vänner går. De sanna kanske består?
Jag är trött på att bli lämnad ensam kvar!

Sen så är jag även otroligt trött på att ha en pappa som haft som hobby de närmaste 20 åren, att svika mig. Känns inge vidare kul.
För guds skull visa att du är en vuxen människa o inte det barn du en gång var. Tyvärr har du väl inte mognat ett dugg!
Du kommer förlora mig, din förstfödda dotter inom loppet av några dagar.
För vet du vad? Jag orkar inte mer!!!!