Varför ska det vara såå svårt att släppa den här jävla ätstörningen o bara lämna allt bakom sig? Jag kan inte släppa den, som så många andra säger "den är ju en del av mig". vad vore jag utan ätstörningen? förmodligen så vore jag en aning friskare än vad jag är idag..men jag är inte beredd att släppa det, inte än.
Jag har mindre problem med maten nu, än någonsin. Men så känner jag ju iofs en tomhet som inte fanns där när jag var sjukare. Eller är den bara en känsla av lättnad kanske??
Jag är sååå trött på allt som har med Anorexi och Bulimi att göra, skiten borde utrotas. Kan inte alla bara bli friska från dessa sjukdomar? Det är så dumt att dom ens finns.
Hur fan hamnade jag i denna dumma skit överhuvudtaget? Joo jag har svaret. För jag hade en såå "underbaaar" pojkvän som kontrollerade allt jag gjorde varje jävla dag! När det sedan tog slut tog mitt liv en ny vändning o jag blev tvungen att börja kontrollera mig själv o vad jag stoppade i mig. O så är det, än idag, 5 år(!!!!!!!!!!!!!!) senare.
Att en annan människa ska förstöra så mycket av ens liv. Tack vare "honom" har jag en personlighetstörning nu, jättekul. Om det är någon som har en störning så är det ju han! o störd är han oxå dessutom.
Det är inte ofta jag önskar någon människa detta..
Men snääääälllla kan inte fanskapet bara DÖ??
Eller neeeej vad säger jag? DÖ är alldeles för skonsamt.
Han ska kastreras och torteras resten av sitt liv som ett stort jävla TACK för all misshandel, alla gånger han rörde vid mig o gjorde det värsta någon kan göra, för att han gjorde mig till den jag är idag.
Pga honom, är jag, INGEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar