Idag när jag på träningen, dök den onda hopplöshetskänslan ner över mig.
Jag tappade all min ork o blev en aning yr o kallsvettig.
Jag kände hur meningslöst allt verkligen är.
Jag började tänka på hur ensam jag känner mig. Det känns som att jag inte är omtyckt av någon eller behövs av någon. Jag vet ju att D älskar mig, men är det allt? Är han den enda?
Inte ens min egen pappa verkar så pigg på att ha med mig att göra. Jag har ju redan varit utan honom i 19 år, räcker inte det? Allt bara fortsätter in i en enda ond cirkel..som aldrig tar slut.
Det känns som jag inte har ngn, inte på riktigt. Just nu känner jag ingen kärlek från någon annan än D. vart tog all kärlek vägen? All den vänskap som tidigare fanns. Ingen ringer, ingen sms:ar, ingen gör ngt överhuvudtaget! är det bara jag som märker vad som håller på att hända?
Snääällllla försvinn inte ifrån mig! Jag behöver er som mest nu!
Jag vet inte om jag vill leva mer. Inte om allt ska vara som det är.
Jag behöver en förändring..
tisdag 7 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Määäh :( jag försöker faktiskt!!!
Skicka en kommentar